München 2007/2008/2009

Jag har stått i kö. Länge. Sex och en halv timme för att vara exakt. Det enda som muntrade upp mig under tiden var att jag kunde sjunga Hasse och Tages "Kösång" tyst för mig själv. Men jag ska ta det från början.

Oktoberfest är slut. Det har varit en underbar tid och jag anade aldrig att det skulle vara en folkfest av detta enorma slag. Öltälten var ju inte direkt tält utan hade en yta av ett par fotbollsplaner och rymde hur många människor som helst. Alla gånger vi besökte tälten var stämningen på topp, vilket är beundransvärt då man kan tänka sig att så mycket folk på ett och samma ställe innehavandes ett par promille var skulle kunna resultera i bråk och andra otrevligheter, men så var alltså inte fallet, på sin höjd kunde någon tappa balansen när dansen blev lite vild på bänkarna. Sista dagen var i söndags och då äntrade vi Theresienwiese redan klockan kvart i elva på förmiddagen, platserna i tälten var nämligen hett eftertraktade på helgerna. Vi hittade platser i Hacker-Pschorr-tältet och njöt av vårt första Maß öl (dvs 1 liter)  vid halvtolvsnåret. Erik och Simon som kom på lördagsmorgonen var nog också ganska imponerade av storleken på denna tillställning och njöt i fulla drag av atmosfären (kanske mest ölen ändå). Mitt på dagen började orkestern att spela, de bjöd på bayerska folkvisor och tyska marscher. Pricken över i var ett framförande av sju trumpetare vilka gav oss rysningar. Det var oerhört vackert!

Efter ett par timmar var vi så vågade att vi bytte tält till Ochsenbraterei-tältet. Där hade vi varit förut och visste att det var drag när klockan väl passerat fem. Vi hittade bra platser även där och när Rosi kom och anslöt sig till oss framåt sextiden var orkestern varma i kläderna och likaså tältbesökarna. Att sångerna återkom gång på gång var inget problem utan snarare högst uppskattat av alla oss som lärde oss lite mer text och rörelser för varje gång de upprepades. Vi dansade på bänkar/bord/golv i flera timmar och när klockan var halv elva på kvällen släcktes plötsligt tältet ner och en ensam strålkastare riktades mot en man med mustasch som höll ett tårdrypande tal om att Oktoberfest nu faktiskt var över för den här gången. En stor måne hissades över tältet och alla människor höll tändare och bloss högt i luften. Även vi som inte direkt är födda in i denna ölkultur kände oss berörda och när vi till sist gick ut genom porten till Wies'n var det inte utan att vi alla var lite bedrövade. Det kändes tomt helt enkelt. 

     

Veckans bisarra I: I tältet grillades oxar på en stor stång som snurrade över en eld. Ovanför stod det vad oxen hette och hur mycket den vägde. Jag fann det lite osmakligt.

Veckans bisarra II: Emelie åkte karusell. Personen mitt emot henne hade nog druckit för mycket öl eller var helt enkelt åksjuk. Resten kan ni räkna ut själva.

Konstaterande: Lederhosen är snyggt.

Veckans Wies'nhits:

?3.        "Ein Stern" - Ett bevis på att DJ Ötzi kan göra bra låtar.

?2.       "Komm hol das Lasso raus" - En underbar sång med rörelser och härlig takt.

?1.       "Ein Prosit" - En visa som sjungs när man skålar (dvs typ jämt). Med sin enkla text och melodiösa uppbyggnad blir den snabbt en favorit.

Det var verkligen trevligt att ha de två Linköpingsgossarna på besök. Deras besök avslutades på måndagen med lite kulturella upplevelser. Efter en riktigt delikat frukost på caféet vid universitetet spatserade vi i Englischer Garten och besökte Schloss Nymphenburg. Hösten har kommit på allvar till München och löven skiftar i alla möjliga färgkombinationer. Jag antar att det var sista helgen man fortfarande kunde ha kortärmat. Nu blir det de tjocka tröjorna som tar över vilket inte gör mig något, tror München klär i höstskrud.

Nu ska jag återkomma till temat. Orienteringskursen har börjat. Vi skall med hjälp av denna kurs bli orienterade i den tyska akademiska världen samt få hjälp med alla byråkratiska företeelser tyska staten har inrättat för att... ja det är frågan... skapa arbetstillfällen? Så många olika myndigheter, köer, papper, stämplar, visa pass, visa papper, signera, verifiera, visa stämpel, få intyg för att få ett annat intyg, stå i en annan kö, immatrikulera, skriva in, ändra adress, få ett kort, lämna kort, betala, få ett kvitto, lämna ett kvitto, stå i kö för att få stå i kö... ja ni förstår kontentan av det hela. Den värsta kön upplevde jag vid immatrikulationen på universitetet. Vid tre tillfällen fanns det möjlighet att låta sig skrivas in på universitetet som utbytesstudent. Det finns över tusen utbytesstudenter på LMU. Detta skulle i och för sig inte behöva innebära ett problem om inte systemet var så upprättat att det satt 1 (!) person och skrev in oss. Nu har jag i alla fall inga fler myndigheter att besöka (hoppas jag) och har beslutat att inte stå i kö på flera veckor.

I måndags hade vi första mötet med alla Erasmusstuderande på juridiska fakulteten. Vi hälsades välkomna och fick bland annat information om kurser som fanns att tillgå under vårt år här. För att få ett så kallat "Zertifikat" är det tre introduktionskurser som måste klaras av. Det är introduktion i civilrätt, straffrätt och offentligrätt. Dessa ligger på fasta tider varje vecka. Offentligrätten, som jag tror kommer bli svårast, har den bästa tiden - fredagskvällar! Utöver dessa kurser måste jag välja ytterligare två som jag ska läsa. Funderar på någon slags bolagsrättslig kurs och en språkkurs för jurister. Vi får se hur det blir, man behöver inte bestämma sig så snabbt som tur är.

Ta hand om er!