Den långa vandringen
"Öka tempot där framme!" hojtar Gustav med jämna mellanrum. Vi andra, som tycker att vi redan går ofärskämt fort, försöker öka steglängden. Men när vi kommer ut ur skogen och de snöklädda topparna breder ut sig framför oss glömmer alla bort värkande muskler och njuter bara av den underbara utsikten.
Igår åkte vi till Tegernsee för att ge oss ut på en liten vandring. Gustav hade besök från Sverige så det var åtta tappra som åkte från Hauptbahnhof på lördagsmorgonen. Det tog ca 1½ timme med tåg för att komma fram till sjön och redan tidigt på morgonen var det varmt och solen sken från en klarblå himmel, vilket lovade gott inför resten av dagen. Bara ett par hundra meter från stationen började stigningen uppåt. Vi gick på en liten stig som slingrade sig fram och tillbaka mellan träd och stenar. Att svenskar sjunger mycket har vi fått höra under hela vår vistelse i Tyskland och den här resan blev inget undantag. Grabbarna som redan på tåget hade intagit de första ölen började med stämsång och olika kanonsånger. Det var allt från "Vattenmoln som faller ner" till "the drunken sailor". Den värsta måste dock ha varit när Pontus, Emil, Viktor och Gustav gjorde ett försök med Scatman's World.
Efter en vattenpaus bland stammarna fortsatte färden uppåt. Jag var verkligen imponerad av killarna för de fortsatte gårdagens ölintag med en jämn ström under vandringen. Jag höll mig till vatten. Efter ungefär en timmes vandring i skogen öppnade det upp sig framför oss och vi hamnade på en äkta Sound of Music-slänt. Var tvungen att sjunga lite "The hills are alive with the sound of music, With songs they have sung for a thousand years.." bara för känslans skull.
Efter en vattenpaus bland stammarna fortsatte färden uppåt. Jag var verkligen imponerad av killarna för de fortsatte gårdagens ölintag med en jämn ström under vandringen. Jag höll mig till vatten. Efter ungefär en timmes vandring i skogen öppnade det upp sig framför oss och vi hamnade på en äkta Sound of Music-slänt. Var tvungen att sjunga lite "The hills are alive with the sound of music, With songs they have sung for a thousand years.." bara för känslans skull.
Vi satte oss på terassen vid stugan som låg på denna första topp för lite mat och dryck. Vissa som kände av gårdagen lite för tydligt hade lite svårt att få ner wienerkorven med sauerkraut, men det gick tillslut.. Pausen var nog välbehövlig, men efter ett tag hade alla samlat nya krafter och vi gick vidare mot nya utmaningar. Den första biten var ganska plan och i skuggan som fanns låg fortfarande snö. Efter ett par snöbollskrig och utforskande av rotvältor blev det allvar på nytt och efter en relativt brant backe var i alla fall jag ordentligt andfådd. Väl uppe blev det självklart lite sång igen i form av "Lorenzia", en tysk dansvisa. I en ring stod vi alltså på en alptopp och sjöng med diverse rörelse. Övriga vandrare trodde nog vi var någon slags sekt.
Vi klarade av ytterligare några stigningar och landade tillslut på ett par bänkar utmed en stugvägg där vi njöt av solen en stund. Gustav som råkade nämna att det fanns en topp till vi kunde gå upp på på vägen ner, fick mördande blickar från vissa av deltagarna så den toppen besöktes aldrig.
Tro det eller ej, men det tog nog längre tid att gå ner än upp. Dessutom var det nästan jobbigare för benen. Men det var en fin väg ner med en bäck som vi följde en bit och små vattenfall. Väl nere satte vi oss vid det gamla klostret (där det fortfarande finns munkar i källaren enligt Gustav) och åt mat. Alla var ganska medtagna och vissa ganska röda, men vid gott mod. Efter att vi ätit fick vi vänta lite innan tåget skulle gå tillbaka så Pontus och Emil tog det vågade beslutet att bada i Tegernsee. Vattnet var kallt men enligt deras utsago "....uppfriskande".
På hemresan förgyllde Pontus vår tillvaro med historieberättande. Jag vet inte om de kan kallas roliga men i vilket fall underhållande... Trots åtta timmar med vandring och sol gick vi senare på kvällen ut och dansade.
Sammantaget en mycket trevlig dag!
Kommentarer
Postat av: Anette
Åhhh vilka vyer. Lustigt jag känner inte igen mig alls?? Kan du inte avslöja var ni får alla krafter ifrån, undrar om det har med ålder att göra?
Ha det så gott, puss o kram.
Postat av: angelica
Underbart!!
Elin - visst gillar vi vanliga hederliga vita kuvert o brevpapper?
=) =) =) =)
Trackback
