München 2007/2008/2009

Rättsläget är följande:

De två svenska studenterna E och E, som för tillfället vistas och bor i München pga av studier, söker arbete under de sex veckor de har lov mellan terminerna. Av reseföretaget Frosch Sportreisen, i det följande F, får de postiv respons och erbjuds arbete på sporthotellet Zwölferkogl i de österrikiska alperna. Då F inte har några personliga intervjuer i München erbjuds de båda studenterna telefonintervju istället. Denna genomförs ca tre veckor efter jobberbjudandet. Telefonsamtalet som genomförs av E, handlar uteslutande om informationsutbyte av detaljer kring arbetsförhållanden, ankomsttider och övriga arbetsvillkor. Parterna kommer överrens om när arbetet ska börja löpa för var och en av de två studenterna. Därefter avslutas samtalet.

Efter ca två veckor skickar studenterna ett mail till F med undran om när arbetsavtalet kan skrivas under. Samma dag får de svar tillbaka om att de trots allt inte får jobbet med begrundningen att de inte innehar någon tysk försäkring, vilket enligt F är nödvändigt för att F, som har sitt säte i Tyskland och skickar sina arbetstagare till utlandet, ska kunna betala ut lön. E och E, som tycker att detta är märkligt då de innehar det europeiska sjukförsäkringskortet, börjar genast nysta i problemet. De kontaktar Technische Krankenkasse, nedan T, som på ett mycket tillmötesgående sätt tar tag i studenternas fråga. Efter lite efterforskningar konstaterar T att E och E inte alls borde behöva en tysk försäkring. Flera sakförhållanden talar för detta, men i vilket fall faller ärendet under Knappschaft Krankenkasse, fortsättningsvis K, vilken är till för arbetsförhållanden som inte sträcker sig över två månader. En anmälan hos K torde sammanfattningsvis berättiga E och E att fortfarande ha ett anspråk på anställningen hos F.

Vi kallar det Krepper&Johansson-målet.

Fortsättning följer.