München 2007/2008/2009

Jag har aldrig gillat myggor. Det är det kanske inte många som gör i och för sig så jag är nog inte unik i det avseendet. Myggor finns det mycket av på sommaren. När man har som trevligast kommer de och ruinerar stämningen. Tar bort fokus på vad man egentligen håller på med. De flyger runt och låter så där otäckt, så man är tvungen att vifta med handen runt huvudet var och varannan sekund. Dessutom är de ute efter att fysiskt åsamka dig skada. Det är inte så att själva sticket gör speciellt ont, men följderna kan vara enorma. Själv får jag alltid oerhört stora myggbett som kliar i all evighet.

Nu är det dock så att jag har kommit att respektera svenska myggor. "Vadan detta?" kanske ni undrar nu. Jo, det ska jag berätta. I jämförelse med tyska myggor kör myggor med svenskt medborgarskap i alla fall med fair play. Tyska myggor surrar inte. De glider tyst genom natten och slår till när du minst anar det. Du har inte en chans att försvara dig. Helt plötsligt har du bara ett par myggbett som dessutom kliar dubbelt så mycket som svenska bett gör.

Så är det. Och inget kan man göra åt det. 


(fotnot: Som vissa av er kanske förstår har min tentaperiod börjat nu. Då känns sådana här betraktelser väldigt viktigt att ta upp. Dessutom har jag hunnit rensa garderoben, städa kylskåpet samt tvätta tre maskiner. Självdisciplinerad som alltid.)

Over and out!