München 2007/2008/2009

Senare på eftermiddagen gick vi tillbaka till den Biergarten där gästerna skulle äta för att kolla lite hur vi skulle stå och sjunga upp ordentligt. Vi framförde vårt program under kvällen (med vissa modifikationer, då åhörarna inte var de mest kulturella och antagligen  inte skulle ha uppskattat våra mer finstämda sånger) men allt gick bra och vi sjöng bland annat ABBA och svenska dryckesvisor. Till andra avdelningen genomförde vi ett klädbyte till våra snygga upptryckta t-shirtar.

---

Söndagen tillbringade jag, Christine och Henrik på golfbanan. Vi spelade inte själva utan tittade på Ladies German Open, en tävling på Ladies European Tour, som hölls på en bana ca 40 min utanför München. Det var mycket folk, fina svingar och mycket öl (självklart!). Eftersom Lotta var där och spelade följde vi henne de sista nio hålen. Kul att se! Dessutom tittade vi på Michelle Wie som var specialinbjuden från USA och på Amy Yang som vann hela tävlingen på -21(!). Lotta spelade bra men placerade sig lite längre ner på resultatlistan. Däremot kom Louise Stahle på andra plats efter mycket bra spel på söndagen. Banan i sig var inte speciellt imponerande, så när mamma och pappa kommer ner spelar vi nog inte den som vi hade tänkt. Pappa har ett krav på de banor vi ska spela när de kommer i juli. Man måste se alperna. Så jag får väl leta runt lite och försöka hitta alpbanor.

   
Lotta på väg upp till 9:ans green, Michelle Wie spelar in på 18:e, Prisutdelning med Amy Yang på första plats

Vi började med mottagning hos Rosi, där serverades mousserande och snittar. Efter lite mingel var det dags att hitta sin bordsdam respektive bordsherre genom ett litet memory som Rosi ordnat. Det var kanske inte helt enkelt men tillslut hade alla hittat varandra och alla tjugo gick i gemensam trupp till restaurangen där vi skulle äta.

Då vårt långbord var försett med sånghäften dröjde det inte länge tills första sången ljöd genom restaurangen. Eftersom det var mest gamla svenska schlagerfavoriter som prydde sånghäftsbladen med var det lite svårt för de stackare som inte pratade svenska men de gjorde så gott de kunde och hängde med riktigt bra. En tysk och en norsk schlager var dock med så det jämnade ut det hela lite.

Varmrätten dröjde inte länge och alla tyckte att det smakade bra. Under middagen hade vi bland annat en schlagerfrågetävling och förstås många sånginslag. Henrik och Gustav framförde skönsång om att man ska dricka mer öl på signaturmelodin till Schlagerfestivalen och Emelie hade skrivit en rolig (om dock en aning intern.. haha) text till "Fångad av en stormvind". Riktigt roligt att höra!

   

Klockan gick fort och som fjärde bidrag gick Tyskland ut och deras "No Angels" framförde bidraget i korta glittriga kjolar. Tyskarna verkade inte så begeistrade men vi sympatiapplåderade lite. De nästkommande bidragen var inte så intressanta så vi fortsatte vår middag med efterätt och frågetävling. Däremot när nummer 15 närmade sig delades svenska flaggor ut och alla satte sig närmare storbilden för att heja fram Sverige. Vi hade texten till "Hero" upptryckt så alla kunde sjunga med. Efter avslutat nummer var det häftiga applåder och busvisslingar. Även de som egentligen inte är så intresserade av schlager verkade plocka fram det patriotiska i sig och röstade friskt på Charlotte.

Sedan var det ytterligare en liten paus innan Norge var på tur och vi passade på att utdela pris till dem som vunnit schlagertävlingen. Therese och Daniel var de lyckaliga vinnarna av en "schlagershot" med hela nio rätt av tio och närmast på utslagsfrågan.

Själva röstningsförfarandet var ju som alltid lite långdraget så vi minglade lite i baren och väntade på slutresultaten. Redan i början blev det ganska klart att Sverige inte hade någon chans så vi hejade lite på Norge istället. De två norrmännen i sällskapet tackade för tolvpoängaren från Sverige och gav tillbaka en sjua. Jaja...

   

Igår åkte vi till Tegernsee för att ge oss ut på en liten vandring. Gustav hade besök från Sverige så det var åtta tappra som åkte från Hauptbahnhof på lördagsmorgonen. Det tog ca 1½ timme med tåg för att komma fram till sjön och redan tidigt på morgonen var det varmt och solen sken från en klarblå himmel, vilket lovade gott inför resten av dagen. Bara ett par hundra meter från stationen började stigningen uppåt. Vi gick på en liten stig som slingrade sig fram och tillbaka mellan träd och stenar. Att svenskar sjunger mycket har vi fått höra under hela vår vistelse i Tyskland och den här resan blev inget undantag. Grabbarna som redan på tåget hade intagit de första ölen började med stämsång och olika kanonsånger. Det var allt från "Vattenmoln som faller ner" till "the drunken sailor". Den värsta måste dock ha varit när Pontus, Emil, Viktor och Gustav gjorde ett försök med Scatman's World.


Efter en vattenpaus bland stammarna fortsatte färden uppåt. Jag var verkligen imponerad av killarna för de fortsatte gårdagens ölintag med en jämn ström under vandringen. Jag höll mig till vatten. Efter ungefär en timmes vandring i skogen öppnade det upp sig framför oss och vi hamnade på en äkta Sound of Music-slänt. Var tvungen att sjunga lite "The hills are alive with the sound of music, With songs they have sung for a thousand years.." bara för känslans skull.

Tro det eller ej, men det tog nog längre tid att gå ner än upp. Dessutom var det nästan jobbigare för benen. Men det var en fin väg ner med en bäck som vi följde en bit och små vattenfall. Väl nere satte vi oss vid det gamla klostret (där det fortfarande finns munkar i källaren enligt Gustav) och åt mat. Alla var ganska medtagna och vissa ganska röda, men vid gott mod. Efter att vi ätit fick vi vänta lite innan tåget skulle gå tillbaka så Pontus och Emil tog det vågade beslutet att bada i Tegernsee. Vattnet var kallt men enligt deras utsago "....uppfriskande". 

Nyss hemkommen från teatern efter att ha sett My Fair Lady. Den var bra, varken mer eller mindre. De enskilda sånginsatserna var ganska slätstrukna och karaktärerna fastnade inte riktigt. Men sammantaget var det underhållande. Eftersom storyn bygger på att Eliza, en blomsterflicka med grov dialekt, ska lära sig tala fint, var det till en början relativt svårt för mig som icke modermålstalande tysk, att förstå vad hon överhuvudtaget sa. Men efter ett tag blev det lättare och jag kunde tillslut skratta på rätt ställen..

I förmiddags träffades vi i Englischer Garten för en brunch och för att njuta av solen som strålade från en klarblå himmel. Vi hade mat för ett helt kompani och satt i över fyra timmar. Det var verkligen avslappnande. Nu ska det förvisso regna i tre dagar men sedan ska det bli fint igen.

På torsdag kommer Elin. Ska bli jättekul att träffa henne igen.

Inte Superstar i alla fall. Måste bara dela med mig av den horribla upplevelsen jag just nu genomlider. Tittar på DSDS - Deutschland sucht den Superstar, den tyska versionen av Idol. Det är sju personer kvar. Tre, möjligtvis fyra, kan överhuvudtaget hålla ton...Den som överhuvudtaget hade någon slags potential var förkyld och kunde inte ta toner över G. Förutom att sjunga falskt, kommer de inte ihåg texter och har överhuvudtaget ingen koreografi. Den flashiga scenen och diverse ljud- och ljuseffekter trycker än mer ner de tyska "superstjärnorna" och gör det till någon slags sunkig karaoketävling. Var bara tvungen att berätta detta så att ni som ska titta på Idol hemma i Sverige inte har så höga krav. Skulle tro att hälften som går på casting till svenska Idol skulle platsa i den tyska finalen. Vill inte verka som en besserwisser men det här var det värsta jag hört...

Det är en speciell känsla när man kommer upp från u-bahn vid sextiden på morgonen, känner lukten av nybakat bröd från bagerierna och hör fåglarn kvittra. Det blev en lång kväll igår.. men oerhört trevlig!

Jag var först på klassisk konsert i Philharmonie och den var underbar. En amerikansk sopran, Renée Fleming, sjöng till Strauss och det var bedårande vackert. Münchens filharmoniker gjorde också en perfekt insats och jag njöt verkligen hela tiden.

Renée Fleming, bl.a. utbildad vid Juilliard School i New York


Efter denna musikaliska uppenbarelse träffade jag Rosi, Gustav, Henrik och Viola i en ölstuga och vi drack lite weissbier och pratade. (Förutom Rosi som drack apfelschorle eftersom hon innan hade svept två coctails på ett annat ställe och kände att det var dags att lugna ner sig lite..hehe). När de stängde gick vi vidare till en irländsk pub som ligger precis vid Frauenkirche. Där var det drag, men den utlovade irländska musiken uteblev tror jag.. eller när blev "Go Johnny Go" irländsk? Dock blev det Irish Coffee, Guiness och Kilkenny så lite känsla blev det trots allt. Sedan stängde även irländarna och då gick vi vidare till Zerwirk, en club i närheten, där vi dansade till house/funk/soul hela natten. Men efter några timmar på stengolv med högklackat blev även vi trötta och begav oss mot u-bahn.

Det är inte utan att jag är lite sliten när jag nu sitter framför datorn och försöker lära mig stämmor till konserten. På tal om konserter så har LiHtösen sin jubiléumskonsert idag. Önskar att jag hade varit där och lyssnat, tror att den kan bli riktigt bra så som de har kämpat. Lycka till alla töser!

Vad kan man göra på en söndag när allt är stängt? Jo.. äta schnitzel och sjunga. Det är precis det vi ska göra snart. Ska möta upp Gustav och sen åka till Rosi för att repetera lite inför konserten som närmar sig med stormsteg.. 2:e maj står vi återigen på scenen i Werkhaus och framför våra bedårande vår- och sommarvisor. Jag och Gustav ska sjunga en duett som heter "Rörs jag av kärleken igen". Texten är skriven av en poet från Kinda och tonsatt av Bo Wastesson. Jag blev förälskad i den första gången jag hörde den. För att förstärka lite har jag skrivit ett par körsatser som ska läggas på. Kommer nog bli fint. 

Lyssna på den själva här under framförd av Peter Johansson och Matilda Hansson och skriv vad ni tycker om den...

Endast sex mil från München kan man få en härlig skidupplevelse. Emma och jag lämnade stationen 07.42 på söndagsmorgonen och var i backen runt niotiden. Då var redan varmt men snön var fortfarande i bra skick. Vi fick ett par timmars bra skidåkning, sedan hittade vi solstolarna och där stannade vi ganska länge.. trots solskyddsfaktor blev vi ganska rosa båda två och idag fjällar jag i hela pannan.