München 2007/2008/2009

Nyss hemkommen från teatern efter att ha sett My Fair Lady. Den var bra, varken mer eller mindre. De enskilda sånginsatserna var ganska slätstrukna och karaktärerna fastnade inte riktigt. Men sammantaget var det underhållande. Eftersom storyn bygger på att Eliza, en blomsterflicka med grov dialekt, ska lära sig tala fint, var det till en början relativt svårt för mig som icke modermålstalande tysk, att förstå vad hon överhuvudtaget sa. Men efter ett tag blev det lättare och jag kunde tillslut skratta på rätt ställen..

I förmiddags träffades vi i Englischer Garten för en brunch och för att njuta av solen som strålade från en klarblå himmel. Vi hade mat för ett helt kompani och satt i över fyra timmar. Det var verkligen avslappnande. Nu ska det förvisso regna i tre dagar men sedan ska det bli fint igen.

På torsdag kommer Elin. Ska bli jättekul att träffa henne igen.

Inte Superstar i alla fall. Måste bara dela med mig av den horribla upplevelsen jag just nu genomlider. Tittar på DSDS - Deutschland sucht den Superstar, den tyska versionen av Idol. Det är sju personer kvar. Tre, möjligtvis fyra, kan överhuvudtaget hålla ton...Den som överhuvudtaget hade någon slags potential var förkyld och kunde inte ta toner över G. Förutom att sjunga falskt, kommer de inte ihåg texter och har överhuvudtaget ingen koreografi. Den flashiga scenen och diverse ljud- och ljuseffekter trycker än mer ner de tyska "superstjärnorna" och gör det till någon slags sunkig karaoketävling. Var bara tvungen att berätta detta så att ni som ska titta på Idol hemma i Sverige inte har så höga krav. Skulle tro att hälften som går på casting till svenska Idol skulle platsa i den tyska finalen. Vill inte verka som en besserwisser men det här var det värsta jag hört...

Det är en speciell känsla när man kommer upp från u-bahn vid sextiden på morgonen, känner lukten av nybakat bröd från bagerierna och hör fåglarn kvittra. Det blev en lång kväll igår.. men oerhört trevlig!

Jag var först på klassisk konsert i Philharmonie och den var underbar. En amerikansk sopran, Renée Fleming, sjöng till Strauss och det var bedårande vackert. Münchens filharmoniker gjorde också en perfekt insats och jag njöt verkligen hela tiden.

Renée Fleming, bl.a. utbildad vid Juilliard School i New York


Efter denna musikaliska uppenbarelse träffade jag Rosi, Gustav, Henrik och Viola i en ölstuga och vi drack lite weissbier och pratade. (Förutom Rosi som drack apfelschorle eftersom hon innan hade svept två coctails på ett annat ställe och kände att det var dags att lugna ner sig lite..hehe). När de stängde gick vi vidare till en irländsk pub som ligger precis vid Frauenkirche. Där var det drag, men den utlovade irländska musiken uteblev tror jag.. eller när blev "Go Johnny Go" irländsk? Dock blev det Irish Coffee, Guiness och Kilkenny så lite känsla blev det trots allt. Sedan stängde även irländarna och då gick vi vidare till Zerwirk, en club i närheten, där vi dansade till house/funk/soul hela natten. Men efter några timmar på stengolv med högklackat blev även vi trötta och begav oss mot u-bahn.

Det är inte utan att jag är lite sliten när jag nu sitter framför datorn och försöker lära mig stämmor till konserten. På tal om konserter så har LiHtösen sin jubiléumskonsert idag. Önskar att jag hade varit där och lyssnat, tror att den kan bli riktigt bra så som de har kämpat. Lycka till alla töser!

Vad kan man göra på en söndag när allt är stängt? Jo.. äta schnitzel och sjunga. Det är precis det vi ska göra snart. Ska möta upp Gustav och sen åka till Rosi för att repetera lite inför konserten som närmar sig med stormsteg.. 2:e maj står vi återigen på scenen i Werkhaus och framför våra bedårande vår- och sommarvisor. Jag och Gustav ska sjunga en duett som heter "Rörs jag av kärleken igen". Texten är skriven av en poet från Kinda och tonsatt av Bo Wastesson. Jag blev förälskad i den första gången jag hörde den. För att förstärka lite har jag skrivit ett par körsatser som ska läggas på. Kommer nog bli fint. 

Lyssna på den själva här under framförd av Peter Johansson och Matilda Hansson och skriv vad ni tycker om den...

Endast sex mil från München kan man få en härlig skidupplevelse. Emma och jag lämnade stationen 07.42 på söndagsmorgonen och var i backen runt niotiden. Då var redan varmt men snön var fortfarande i bra skick. Vi fick ett par timmars bra skidåkning, sedan hittade vi solstolarna och där stannade vi ganska länge.. trots solskyddsfaktor blev vi ganska rosa båda två och idag fjällar jag i hela pannan.